Tina vs Kitty

Pågår just nu en allvarlig stirrtävling mellan mig och min hysteriska katt. Vi har inte riktigt en vanlig katt-matte-relation till varandra hon och jag. Snarare mamma-barn, och jag är mamman då. Det praktiska är att här behövs inte rapas, torkas i stjärten eller sjungas godnattvisor för. Inga dyra barnvagnar.

 

Vad som däremot behövs är ett sjujävla tålamod när denna katt inte kan bestämma sig för om hon ska vara inne eller ute. Hon går ut, vill in, går ut, vill in. Jag är lite lat av mig (och försöker få henne att förstå att man inte kan bete sig hursomhelst, viktigt att lära katten att INTE bete sig som en bortskämd brat, va!) genom att ibland helt enkelt inte släppa ut henne. Klarar oftast cirka åtta minuter av hennes ledsna-men-dömande-blick och övergivna bräkande innan jag släpper ut henne (för att efter cirka tio minuter senare behöva släppa in henne igen).

 

Har dock satt rekord nu. 12 minuter. And still going strong...

 

(Ps - detta är min motreaktion till folk som överproducerar statusuppdateringar om sina barn på facebook. Jag sköter det liiiite snyggare genom att skriva om mitt "barn" i bloggen. Jag vill visa VERKLIGHETEN hörrni. Få er att tänka UTANFÖR RAMARNA. Barn är inte alltid lika med "kolla vad mina prinsar/prinsessor var duktiga idag" eller "Idag fick lille X sin första tand, han skriker och skriker men det är ju SÅ SÖTT och han BLIR JU SÅ STOR :) :) :) :)". BARN ÄR JOBBIGA OCKSÅ! HÖR NI DET?! Fritt fram att skriva bittra statusuppdateringar om hur jävla jobbig din tvåårige son är när han målar det vita köksbordet med spritpennor. För att inte tala om vilken dålig förälder du är som har en spritpenna tillgänglig. Såna statusuppdateringar är ju så mycket roligare. Kapish?

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0