Sparläge

Hatar verkligen november månad, så sjukt segt! Känns som om man samlar på sig lite kraft för att orka fylla magen med julmust, snaps och en jävla massa skinka, eller är det bara jag? Fast jag siktar in mig på laxen.

 

Varit i skolan i ungefär 1,5 timme idag för projektmöte. Ska göra två informationsblad och ägnade detta möte åt att sitta och titta på varandra och fråga var vi ska börja egentligen. Googlade efter fina bilder på Gävle men inte vet jag, tydligen är inte Gävle så fint eller så är folk jävligt dåliga på att dokumentera detta. Efter att ha stirrat ut varandra (och en dataskärm som inte gjorde saker av sig själv) drog vi oss hemåt.

 

Igår spelade vi lite poker hemma hos Berne. Och eftersom Linus fyller år idag (grattis lilla Linus!) ska vi dit ikväll och spela poker. Jag har dock märkt att jag inte är den ultimata pokerspelaren, då jag hänger med på höjningar och vägrar lägga mig ENBART för att nyfikenheten över motspelarnas kort är så stor. Och det där med pokerface är ju sjukt överskattat, jag vill gärna lägga av ett leende som snor runt hela ansiktet om jag sitter på bra kort. Ledde dock jävligt länge igår, sjukt nöjd över det. Tills Berne lurade in mig i en monsterrunda som jag gick med i, just det, bara för att jag ville se hans kort.

 

Nu ligger jag i sängen med datorn på magen och en jävligt jobbig Uno som klappar mig på armen med sin tass för att jag ska klappa honom. Här ska ni få se en intressant bildstudie tagen med en dålig webcam:

 


Först ställer han sig bredvid en med uppfordrande blick. Sen åker tassen fram, mot min arm. Så jag ska förstå att min arm finns till enbart för att klappa honom (och ge honom mat och öppna dörren när han vill ut, det där med allt serverat på ett silverfat får en helt ny innebörd när man har djur)
Klappar honom och får en röv i ansiktet som tack.
Och lägger sig slutligen tillrätta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0