Spårat!

Varför händer det alltid så extremt störda grejer när jag och Bea går ut själva? Kan någon förklara det för oss?

 

Igår var det alltså fest, det var meningen att Emil skulle komma men eftersom han velade så mkt blev det aldrig av. Försökte få med Thoran på en spårad TinaBeautgång men han bangade. Jag förstår honom! Eve & Hannes var iaf här, skönt att se att vi har ett par vänner som klarar av att umgås med oss!

 

Kvällen började med total klädångest av den värre sorten, dvs timmar av jag-har-inget-att-ta-på-mig-vrål. Här snackar vi I-landsproblem av stora mått. Glodde på Idol och pimplade vin. Gick sedan till Maria & David som hade inflyttningsfest. So far so good. Drog sedan ner på ÖG där det var släpp efter reccegasquen. Hyfsat mycket folk. Tror jag...

 

Vet inte var eller när de gick utför men utför gick det. Minst sagt. Skulle gärna (eller kanske inte) vilja se hur det såg ut när jag & Bea befann oss på dansgolvet igår och lyssnade på Kapellet. Jag har tydliga minnen av hur jag trampar ca: 37 människor på fötterna alternativt halvt ramlar över dem. FÖRLÅT! Måste dock credda mig själv för jag har även tydliga minnen av hur jag väldigt engagerat och ingående ber om ursäkt för mina snedsteg. Skulle ha vart spännande såhär dagen efter att veta hur mina ursäkter lät...

 

Nåja. Sen är det lite diffust. Minns att jag dansade runt på trappavsatsen med någon random kille samt att när jag & Bea ska gå därifrån rasar jag ihop i en liten hög, liiiiiiite svårt att balansera på decimeterkilklackarna igår. Då kom en engelsktalande (??????) vakt och jag satt där och log stort och sa "I´m fiiiiiiiiiiine!" för att inte bli utkastad. Som om det spelade någon roll, vi var ju för fan på väg ut?!

 

Annars har jag ägnat mig åt att skicka kryptiska sms med Tomas Ledin-referenser. Bea hade också sin sedvanliga fyllesms-ranson. Tror hon egentligen skickat så många fyllesms att hon fyllt sin kvot för det här livet och de två nästkommande. Men känner jag Bea rätt kommer hon om några århundranden sitta där med en vinflarra och frenetiskt knappa på telefonen, oavsett om hon återföds som pungråtta eller en faktisk människa.

 

Idag har vi legat i soffan och garvat och förfasat oss över hur fan vi beter oss egentligen. Växa upp och klippa till oss? Don´t think so!


Sjukt pretto i vanliga fall. Promise!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0