Kom så ruttnar vi ihop...

...på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör!

 

Goddagens friends! Läget på Väktargatan just nu är: jag ligger i sängen och försöker skriva en intervju och Kitty sitter bredvid mig och skriker som en pårökt näsapa.

 

Läget är stabilt alltså, som Dr Alban skulle sagt. Förutom den pårökta näsapan då. Och den där knasaxeln jag har small (?) det nyss i. Det gjorde inte särskilt ont, men det kan ju inte vara helt normalt att den liksom smäller när den går ur led?

 

Nåja. Ska hoppa in i duschen snart och skriva lite mer på intervjun, sen ska jag ta en prommis ned på stan och möta upp Bea och storhandla. Måste även lämna tillbaka en klänning som var så kort att den knappt täckte skinkorna. Hatar när det händer! Antar att det har med min abnormt långa överkropp att göra.

 

Nu, en kaffekopp till kan ju inte skada. Behöver nog egentligen inte koffeinkicka mig, är redan lätt hysterisk idag. Och alla andra dagar. Hörshääj!

Hittade en bild från Kitty som liten som Malla tog.

Vid närmare eftertanke är det ju inte så konstigt att hon låter

som en pårökt näsapa alltså...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0